Jag agerade mot min instinkt
Jag blev ombedd att inte göra något, tillsagd då jag gjorde det. Först som goda råd, men råd som bottnade i en helt annan begreppsvärld. Min begreppsvärld är obefintlig, och oändlig på samma gång. Med skärpa och möjlighet att välja när vad sker hade det säkert varit en tillgång i större utsträckning. I sånt som detta, men som sagt; detta är inget jag alls vill vara förberedd på. Sker det så sker det, och det gjorde det.
Det som syntes var min dåligt återhållna frustration och ilska. Rättmätig eller ej, det fann aldrig möjlighet att försöka rättfärdiga den. Trots det gjordes försök, men alltid i desperation och som det visade sig så var även de tydligaste av övertramp fullt möjliga utan att det gav en krusning på ytan. Rent allmänt på ett sätt jag tror gjorde lögner, taktik och krokben så otroliga att folk förutsatte ej var fallet. För att ingen gör så, det är en utgångspunkt vars resultat är att ingen tänker i de banorna. Det var dock inte det viktigaste. det är den knivskarpa analys som antagligen kan utföras av en chimpans; jag är ett enda öppet mål hela jag. Inte minst på ytan, och just då på alla sätt och vis. Det var precis på fel sida om ”Bulls ehe”, fast jag tror det beror på att den vägen - eller en av av de vägarna - finns som alternativ. Inte som reaktion, inte av frustration och jag var en enda stor reaktion. Inget annat påverkade mig, inte ens saker som detta.
Jag roade antagligen med min tydligt kaosartade värld, och inte minst den inre. Jag tänker ibland att det borde göra mig arg, att det borde vara något som jag inte kan stå ut med. Men jag är som jag är, men det har jag alltid varit. Skillnaden är dels att jag ser saker annorlunda, att jag inte riktigt bekymrar mig som förr. Det andra är att vad jag jämförs med nu är så långt från hur jag upplever mig själv så att det blir svårt att ta illa upp. En del svarta människor tar mycket illa vid sig om de kallas ”N-ordet”, jag skulle inte fundera på det alls. Det är inte för att jag är en stolt Zulu, utan helt enkelt för att jag råkar vara vit. Inflikas måste att det hade gjort mig till rasist, att jag tyckte det var sämre och en förolämpning. Jag är dessutom utbildad inom afrofobi, jag var dessutom en av de mest utmärkande och aktiva på den workshopen.
Skillnaden i övrigt är att det är tydligt att så ej är fallet, så även där det skulle vara en stor nackdel finns ingen risk för att så skulle ske. Fast andra saker är svårare att påvisa ej stämmer. Inte sällan vet man inte ens om att det är mer med i spel. Som att man bodde försvara sig mot något men inte blev anklagad för. Det fick jag en del kritik för, och på många sätt är den berättigad. Men jag står för vad jag gör, och även med mängder av undantag ger det fördelen att ingen hemlighet oroar, inget måste döljas, även om man naturligtvis saktar ner inför fartkameror. Det blir ett jävla liv annars, bortsett från böter.
Jag är både långdragen och allt för hastig på samma gång. Detta är inte berättelsen, detta är inte ens nämnt. Detta var för att bli lite mindre reaktiv, att inte tjoa om något alls. Jag må vara lätt att ha åsikter om, men när man utgår från att det är sanning och dessutom tror sig veta vad det är....då är man helt enkelt en idiot. Att jag råkar vara så jäkla enkel är då retligt, men ni Kristi tjänare; vad är det ni har utnyttjat? Vilken primär egenskap är det ni gång efter annan använt för att hitta nya vägar?
