Inte hota med massa dumheter
Jag är bara färdig med att låta det fortgå, inte när det inte fyller sitt syfte. De lilla. Det är allt som skall vara viktigt. Så en önskan om att inte agera känns enkel att acceptera. Många gånger. Men de runt i kring är de som drabbas. Jag vet: ”Syftet”. ”Medlet”.
Jag trodde det skyddade, men det blev uttryckt frustration vid sämre tillfällen. Det gjorde mycket skada, och det vill jag undvika. Men det största misstaget var att tro att sanningen skulle göra ondare än att tiga. Det hade stämt, men inte när det ej tar slut.
Det kan inte vara mitt ansvar att låtsas så att andra kan fortsätta sin marsch. Är tolkningen korrekt, då är detta ett övertramp utan dess like. Det kan betyda många saker, men alla har de gemensamt att det drabbar fler och de viktiga. Det får man då stå för, det får ej ske i skymundan och smyg. Det är allt. Jag kommer bli en tydlig förespråkare för att ta del av de rättigheter man för som myndig. Att man själv får välja vad man vill ta del av eller ej. Man bestämmer själv. Jag tror det är bra, jag rädslan för sanningen är värre. Det var det sist, och jag har lätt att relatera.
Jag ser gärna att detta slutar nu. Det är kanske inte alla egentligen förtjänta av, men det är min önskan. Problemet är att ”Fake it ’til you make it” fungerar även då alla andra låtsas om man inte påpekar det. Visar, utan att tvinga. Det är inte få saker, det är säkert tre sms om man räknar upp det. Det är fler, men det verkar finnas ett par som verkligen sticker ut. Det jag kommer fortsätta att förbryllas över är vad i hela friden ni tror kan bli vinst av detta. För någon alls. Finare foton kanske.
Jag har väldigt svårt att inte reagera på det tydliga agerandet på ”full fart”. Likaså det faktum att jag lagt en hel del möda som verkar vara förgäves. Sedan det som nästan måste stämma, och så det sista.
Jag har ett riktigt ruffigt hus att försöka fixa, och det är vad jag fokuserar på. Vad som är vad där, det är nästa del. Jag har svårt att inte ana doften av veckogammal tång. Det första är att de som skall få välja, faktiskt också får ett val. Det kommer de få, fast vissa val är frihet och andra ”pest eller kolera”. Att hävda något, mena att det är ett gigantiskt problem gör det till något cyniskt att motarbeta alla de saker som har sagts vara viktigt och för mig omöjligt. Att resultatet ens kan anses vara positivt, det är en tanke med eftersmak av gårdagens middag.
Likaså är tanken på att det lagts energi och resurser på att smutsa ner den andre istället för att förstärka sin egen position, något som landar i sjukligt beteende. Det närmaste jag kommer är sist jag läste tidningen kring valet i USA och främst i Sydstaterna som det förekom. Det var få som hade något gott att säga om det fenomenet, och det är ändå kring människor som valt att vara offentliga.
Vissa saker går lätt att dölja eftersom det är tät vegetation, men det finns viss risk att det är såpass skilda synsätt på vad som är viktigt att fokus läggs på formalia motparten inte har för avsikt att nyttja. Att komma i skridskor till en fotbollsmatch kommer skydda utmärkt mot hockeyrelaterade skador. Kanske är det melodin i sommarens Fotbolls-EM där vi hoppas se svenska landslaget i blågula knästrumpor, shorts och ett par saftiga axelskydd. Ett rimligt sätt att kompensera detta är meddelat naglar pyntade med strass i svenska flaggans färger blått och gult.
De större hästarna vinner nästan alla race mot de små. Här borde man anan ordspråket, men det är inte bara ett högre fall utan så mycket mer som riskerar orsaka den lilla obalans som är tillräcklig för att den höga höjden gör skäl för känslorna den inbringar.
Att jag har varit på botten är nog förmätet, men det ger en viss känsla av att om det ändå gick vägen så är det ganska mycket kvar innan det är vad jag är. Skaka galler är väl vad jag ser som möjligt, där påverkar jag knappt. Det är därför något som jag funderat på. Jag är inte så värst sugen på det, och framförallt inte på falska grunder men uppsidan är förstås nya vänner om man har tur eller kanske en limpa cigg och en vässad tandborste. Nej, det är fan en film. Cigg då.
